Träna efter utbrändhet — så gjorde jag

Det första: träning är inte lösningen på allt

Jag trodde att träning var det som höll mig uppe. I själva verket var den en av sakerna som drog. Hård träning är stress för kroppen — bra stress när du har marginal, bara stress när du inte har det. Det första jag fick lära mig var att sluta och att det inte var ett nederlag.

Steg 1: promenader, ingenting annat

De första månaderna: promenader. Inga pulsklockor, inga mål, ingen app. Rörelse som inte kräver något tillbaka. Det låter för lite. Det är rätt mängd när du inte har något att ge.

Steg 2: två korta pass, sömnen först

När sömnen börjat komma tillbaka: två pass i veckan på 30–40 minuter. Lätta vikter, inga intervaller, inga pass som lämnar dig tom. Regeln var enkel: om jag var tröttare efter passet än före var det för mycket. Sov jag sämre natten efter var det för mycket. Återhämtningen var en del av programmet, inte något jag gjorde om det blev tid över.

Steg 3: mål igen — men andra mål

Efter ett år kunde jag sätta mål igen. Inte samma mål. Lika hårt när det ska vara hårt — men aldrig på bekostnad av att jag finns kvar nästa säsong. Det är så jag planerar för mina kunder nu och det är därför jag jobbar med folk som kämpar med depression, med panik, med ångest. Jag har inte alltid haft samma diagnos som dem. Men jag vet hur man hamnar där och hur man tar sig därifrån.

Om du är där nu

Prata med vården först — det är deras område, inte mitt. Och när du är redo att röra på dig igen: börja så lätt att det känns fel och låt någon annan hålla i planen så att du slipper. Det är det jag kan hjälpa till med.

Vanliga frågor